surfin'

Fallit ner i mellowinspiration-bloggen igen. Dit riktar jag mig när jag inte riktigt klarar av att skriva "Hej dagboken idag har jag diskat och kollat på Big Brother"-inlägg.

Heeeeeej snygga och vackra!!! Vaknade till en vacker molning himmel, alltså allvarligt det är 30 grader och beachväder när jag jobbar och 17 grader med moln VARJE helg! Men varför? Och nej jag skiter i att ni har minusgrader eller vad ni nu har i Sverige nu, flytta rå!! Jag flyttade till värmen, då ska jag fan ha värme  ALLTID NÄR JAG ÄR LEDIG (hets). Lite skämt sådär på lördagskvisten, jag är faktiskt shukt nöjd med livet endå, ska till IKEA och sen ragga lite på min man... glo på palmer och dricka sangria, sånt som vi pysslar med här vid Atlanten.



/ Bjorn

Jag fixar inte minimalistisk stilren inredning. Släta blanka stora sterila ytor får mig deprimerad och endast trendiga sprillans nya möbler och detaljer tycker jag saknar all form av charm. Jag kan inte tänka i ett rum med sån sterilhet.. ouff! Jag behöver prylar lite här och var, för att kunna tänka kreativt. Blir inte ett enda dugg inspirerad av ett sånthär rum:





Fyfarao, stimulerar inte mitt sinne för fem öre. Dessa rum får mit hjärta att dansa tango:









Det var det.

Ian har nu döpt mig till Bjorn på jobbet. Vi googlade ABBA's medlemar, han tvekade lite på min svenskhet när jag inte kunde komma på vad dom hette. Jävligt pinsamt. Sen fortsatte vi generalisera nationaliteter, prata porr och härma kineser. Office-days!

Greetings from Bjorn.

Jo men visst trillar man in i en del intressanta karaktärer när man pratar i telefon med Storbrittanien 8 timmar om dagen. "I tooooold you, call back after 6!!!!!!!" "It is actually 6.30 madame" "Noooooo call back after siiiiixxxxx!!"

Alright.

Och sen blev det bastu. 30 grader uppnådde vi lätt idag i Lissabons kärna, och inne på jobbet är det AC och sibiriska minusgrader. Klädvalet: linne och shorts (helst nakenhet)... plus en fleecetröja. Eh? Letar nytt place då min roomie lämnar mig i Juli och jag helst av allt vill leva mitt eget liv i eget place. Ingen offence till en enda själ, men ska jag har roomies i framtiden skall det vara en nära vän alternativt kärleken. Sådetsåfaktiskt. Jakten går mot en miniliten studiolägenhet någonstans i Lissabons innerkretsar. I helgen sätter jag mig på en mörk bar med mannen med en hatt på huvudet, solbränd hy och en mandel likör. Aj vad fint.

Vi kastade kärleken rakt ner i marken, betraktade glasspillrorna, skar oss på dom, förbannade dom, vi grät. Vi undrade, tänkte, försökte minnas hur vi omedvetet låtit det hela rinna genom våra fingrar, när? Varför? Inget svar, ingen vet.

Ursäkta mig medans jag skrapar upp spillrorna från mig själv från golvet.

Mina 6 första månader här har inte varit dom stabilaste. Folk har kommit och gått, stress press och mycket in och ut upp och ner. Fann kärleken mitt i kaoset, på gott och ont. Det har varit mycket jobb och lite lek - vilket genast skall ändras då pusselbitarna börjar trilla på plats. Kör vi Lissabon 2.0?