surfin'

Tankar och känslor hittils, drygt 3 månader efter flytt? I stora drag har jag upplevt det på alla sätt jag ville. De känslor jag ville framkalla med flytten har upplevts och jag flyttade helt i rätt syfte för mig själv. Många portugiser har tyckt att jag har varit knäpp i huvudet som lämnat bästa rika Sverige och många svenskar har ansett min flytt som härlig då jag nu bor i ett land där man kan gå i kofta i december, och jag vill motargumentera båda sidor.

Jag har pluggat massor med år i Sverige, haft utmanings-brist och känt mig fången i både kultur och vardag. Vad det innebär? Jag har känt mig uttråkad av det svenska språket, den svenska mentaliteten i den bemärkelsen att jag vill uppleva andra kulturers förhållandesätt till sin egen vardag. Jag tror många kan argumentera för att Sverige nog är det tryggaste landet i hela världen, man kan tjäna bra med pengar, allt fungerar så utomordentligt bra i vardagen, man får utbildning gratis, lån för precis allt och bidrag till i princip lika mycket. Detta är givetvis hur bra som hellst, trygghet är inget negativt och jag tackar gud att jag föddes i Sverige för det har gett mig möjlighet att ta mig från det och se annat. Men efter hur många år som hellst i skolan tål jag inte längre framtids/karriärsplaner och tankar, jag vill bara vara lycklig. Just nu. Sverige kvävde mig och för att uppskatta tryggheten igen var jag tvungen att lämna den.

Lycka är relativt och innebär inte pengar och trygghet för alla. Nu tjänar jag nästan ingenting men har aldrig kännt mig mer levande. Jag lever äntligen för stunden (med framtiden i åtanke givetvis) och får andas frisk luft. Min friska luft består av nya kulturer, nya språk, nya utmaningar varje dag som gör mig nervös till max, nya transportmedel, ny vardag, nya landskap, ny mentalitet runt mig, panikångest, lösa problem, pirr i magen, kämpa med språket, mysa med främlingar under paraply på gatan, låta tiden rinna iväg. Här i Lissabon har allt vänts uppochner i mitt liv och jag älskar det. Vi har gas-spis, gas-ugn, gas till varmvattnet som måste slås på vid varje användning, vi hänger tvätt i linor på på franska balkong, jag sover på en hemsk bäddsoffa i vadragsrummet, det finns noll värme i lägenheten, lönen är nästan obefintlig jämfört med Sverige, det är ljud överallt och stoj och stim i trappan.

MEN:

Jag tänker inte "ush, nu fattar jag hur mycket bättre Sverige är" utan jag kan äntligen uppskatta de enkla sakerna i livet, det som spelar roll för just mig och mitt sinne. Jag känner mig som mig själv. Jag jobbar med ett gäng så ofattbart härliga människor som gör att folk på för många jobb i Sverige känns som självmordsbenägna livshatande emos. Dessa människorna gnäller aldrig, pratar all världens språk och jag hade aldrig kunnat tänka mig att det kunde kännas så kul att jobba. I Sverige finns en alldeles för inprintad "fan det e måndag, fan nu är det dax att jobba, nu super vi oss aspackade till helgen för att förtränga att det är ny vecka snart"-mentalitet som jag aldrig kommer tillåta mig själv att ha. Den asdåliga lönen spelar inte ett piss roll när vardagen känns såhär, för äntligen får man slita för pengar och uppleva en underbar vardag och känna att man lever. Får låta hur klyshigt det vill, jag bryr mig inte ett smack.

Jag tycker att kontraster i både levnadsstandard och kultur generellt är superviktigt för uppskattning, självdistans och utveckling. Jag har utvecklats mer under 2 månader här än 5 år i Sverige, och just nu vill jag befinna mig här i Lissabon och se hur långt mitt sinne kan utvecklas och hur mycket jag kan lära mig innan jag kanske bosätter mig i Sverige igen sen. Jag har ingen aning om hur jag vill göra nästa år och det gör mig så lycklig. Medans jag väntar och ser så pratar jag med England i telefon varje dag, myser i min lägenhet med bjälkar och trycker i mig digestivekex som om det inte vore någon morgondag. Nej jag vill inte vinna en miljon så jag kan "slippa jobba", min version av heaven är inte en paradis-strand i Thailand och nej jag vill inte ha 100% trygghet och leva i en bubbla hela livet. Folk kan kasta rikedom och framgång i ansiktet på mig, för jag lever äntligen.