running me
Jag skall plugga. Jag sätter igång Friends, musik, twitter, bloggen, itunes, forum, youtube.. Gör en ocean av kaffe och rensar ipoden. Japp. Tanken räknas utbrister jag och skrattar lite åt Chandler. Jag vill springa, springa skitfort mot front row, jag drömmer att jag springer ganska ofta. I Köln sprang jag inte, jag gick, nästan sakta, tog mig tid att hälsa på alla vakterna och ta mig en snabb titt runt i venuen. I Amsterdam halvsprang jag. Detta är Mcfly-gig-inovation, man går inte på Mcflygig. Nu har jag så jävla mycket spring i benen och rastlöshet som bara uppkommer efter en mcfly-resa att jag vill springa i 100 km/h och kraschlanda rakt i barriern och dra tio djupa andetag för att sen konstatera att språngmarchen var värt den perfekta platsen framför Danny Jones men 4 små steg mot Dougie för att spika fast sig vid det ställe där Danny låter kärleken flöda som mest. Jag vill verkligen springa nu.
svar: nej, tyvärr. jag har aldrig sett dem live. :(
Åh, säg inte sådär!
Jag saknar det... Vi sprang i Tilburg, och det var underbart, man bara springer, stannar inte för något förrän man krockar i barriärerna. Och då vänder man sig om, se några ledsna fans, för att dem inte kom först, krocka in i en.
Och sen står man där, och flyttar sig inte för något, och hjärtat slår och man är fan inte lika nervös som man var innan man sprang. Man har fått platsen man ville ha.
Fan vad jag älskar McFLY konserter :( <3
