surfin'

Harry vinglar ner mot front row, hälsar busigt på oss alla, ger Megs en trumpinne. Han är extra busig, onykter och busig. Tom tittar på Dougs som är ute och går promenad med sin bas längre bak på scenen, och dom båda sätter sig plötsligt ner och klappar på den, bra så, duktig bas. Danny hoppar ner till oss alla och tar ett ärevarv, som en sann front man, tar sats och skuttar upp på trappsteget vid oss, lägger sig lite lagom graciöst över oss, vi är inte blyga med att klämma på den goa magen. Keith filmar spektaklet, vi tycker om Keith, Tommy beskådar tokigheterna med en ganska van min, hans busungar förvånar nog sällan honom längre. Vi är alla enhälligt överens om att Köln har bitit sig fast i våra hjärtan som det bästa Mcgiget genom tiderna.