surfin'

Det har varit lite av ett skrattretande helvete att skaffa ett konto här. Hela processen drogs igång för en månad sen och förseningarna iomed detta landets kärlek till byrokrati har lett till andra mindre små mini-helveten. Idag gick Michael (halv-supervisor) till Hugo (typ administrativ boss = respekt) och pratade med honom angående min situation helt utan min vetskap. Han kommer gående och ber mig avsluta alla mina uppgifter och gå raka vägen in på Hugos kontor med detsamma. Hugo är upprörd över sitsen, säger att jag skall avsluta alla förbindelsen med banken jag pratat med innan, ger mig 2 val av banker, förklarar lite om båda och säger att han personligen skall eskortera mig dit på Tisdag morgon för att öppna kontot på studs. Jag ville på allvar börja gråta så rörd jag blev av allas omtanke. Det finns själar på det stället som gör mig knäsvag av glädje för deras obegränsade snällhet. Denna mannen är ganska viktig på jobbet och att han skall ta sig tid i sitt schema att gå med mig till banken och sitta där en timme och fixa allt med mig är utom min värld att förstå. Kanske bäst att börja inse att det finns individer som utan tvekan ställer upp för andra. På riktigt.

Tack Portugal för att du visar mig livet. Tack AC för att du visade mig Portugal.