surfin'

finns inte så mycket mer att hämta här. uppdatera om vad jag gör dagligen i denna form intresserar mig inte, bidrar inte till nån som hellst kreativitet för min egen del, det är inte på detta sättet jag vill skriva. Vet ni vad jag gör när jag känner? Jag skriver. I dokument som ligger gömda inne i privata mappar eller på lösa papper som skräpar. min kära vän Bella berörda sin egen styrka och lade ut sitt inre på en blogg, och jag har smygit sakta i samma fotspår utan ett knyst. Om 4 månader börjar ett nytt liv och tankeverksamheten som pågår i mitt huvud nu får inte plats här inne. visst är det roligt för släkt och vänner som bor långt bort att kunna läsa rent konkret vad jag pysslar med i vardagen, men vet ni vad? Nu kan vi ringa varandra istället, eller varför inte skriva ett litet brev? Vi låter oss inspireras av Kevin och tar ett steg bakåt i utvecklingen och skickar tankar via brev. Vad säger ni kära vänner? Idag ska jag skriva brev till nära och kära, intimt och ärligt, så som det var menat att uttrycka kärlek. mitt nya kapitel finns inne på blogspot och vill ni läsa om vad som hände i paradise hotel eller vilket läppglans som gäller så hänvisar jag er till topplistan på blogg.se istället. 

nu blottas själen och inspirationen flödar.

preparing for the new chapter.

Bieber, Juni 2007




Bieber, 2,5 år senare



och jag grät lite...

Minns när jag såg videos på en liten pojke som plonkade gitarr och trallade i youtube-videos, han hur duktig som hellst och sjöng stolt som en tupp för Esmee Denters. Han påminde otroligt mycket om min lillebror och jag fastnade för hur mysigt liten, söt och oändligt talangfull han var och hoppades innerligt att han skulle bli stor. Det var ganska länge sedan nu, men jag kommer ihåg den lilla pojken med gitarren och det stolta ansiktet. Förra året blommade ett nytt 15 årigt stjärnskott ut efter att både Usher och Justin Timberlake slagits om att få signa honom till sina skivbolag. Världen blev introducerad för en liten pojke med en gitarr.

Pojken blev ultrapoppis på 2 millisekunder och har fått enorm repsons över hela världen. Han var support act för Taylor Swifts koncerter i England i November där något helt ofattbart hände. Påväg ut på scenen i Wembley inför tusentusentusentals fans snubblar han till nerför ett litet trappsteg, nästan omärkbart, men struntar i det och sjunger vidare. Han visar inte en endaste min, säger inget till sina dansare, visar ingen som hellst smärta inför fansen, utan bara kör hela låten igenom endast med lite mindre dans, tackar för sig, haltar ut och åker raka vägen till sjukhuset. Justin Bieber har brutit foten.

Denna lilla pojke är helt ofattbar. Den lilla pojken med gitarren på youtube. Jag blir så stolt.

Kim:

"Kim's are normally really hot women. They have smoking bodies and are drop-dread gorgeous. They are also very sweet, and make amazingly supportive, perfect girlfriends, not to mention a hot body! They are completely adorable, but often get mistreated or understood by men. There hot body often make them very attractive, and most are blonde and complete sweeties. All boys want a kim, because they are so fucking sexy"

Well, isn't that lovely..

Men herregud. Hur klarar folk av att ha stora bloggar? Jag blir utmattad av att skriva på svenska. Inte för att jag på något vis skall få mig själv att framstå som superduper internationell och sådär lagom svincool som känner att svenska är ute... men jag har spenderat 5 år med att endast producera texter och arbeten på engelska och min akademiska kapacitet på svenska har inte utvecklats sedan gymnasiet. Det säger sig självt. Tankar och uttryck formulerar sig på engelska innan jag skriver inlägg (eller skriver något över huvutaget)  och tackar och bugar för den egenskapen (som jag ioför sig utvecklat själv. då tackar jag mig själv helt enkelt för att jag givit mig själv den egenskapen). Det är inte så att jag mixar in engelska sådär lagom pinsamt i vardags-prat, men frågan är om man ska börja skriva på engelska här? Då skulle vänner utomlands kunna läsa med, och jag känner på mig att dom är fler än folket som intresserar sig för mitt liv i sverige. Inte för att det kräver någon större omställning... är bara en tanke...

ha ha ha ha haa



http://1funny.com/5stagesdrunk.shtml

Här händer det inte ett piss. Eller jo det händer skitmycket men inget som intresserar andra än mig själv. ha ha. Planerar, oj jävlar vad jag planerar. Våren inför London-flytten läggs upp. Uppsägning av alla abonnemang och lägenhet, hur mycket skall sparas i månaden, hundpass och vaccin, när ska det och det pappret skickas in, tolkning av arbetsmarknaden i London. Hur snabbt sägs jobb upp, hur snabbt tillsätts tjänster generellt, hur ser lönerna ut... Jag analyserar!!!

David skrattar mest. Oj vad han skrattar. Mår så bra när jag har en enkel liten tweet som säger: "hahahahahahahahahahahaha" när jag loggar in. Ord är överflödiga. Skratt är ovärderligt. David har samma filosofi.



Nu ska jag dricka koffein och vänta på Matilda.

Saknar Matilda och Bella i Västerås, saknar Malin och Sandra i London, I miss Zoë, Holly and Laura i England, I miss Nancy, David, Thomas and Kevin in Cali, I miss Sam in Canada, I miss Julie in France, I miss Claire in Germany, jag saknar Josse, Staffan, Edwin och Mormor i Norrland.

Who's moving with me to a smaller planet?