surfin'

Vi äter köttbullar. Jag och vovven. Vi delar ett halvt paket köttbullar, som snacks. Vardagen är ganska uppochner vänd, speciellt när man äter köttbullar till en film, och jag kan inte sätta fingret på om det är negativt eller positivt. Jag är jordens lyckligaste ena sekunden, för att andra sekunden kväva en stor klump av ångest och ovisshet. Skolan går trögt frammåt, och jag har fruktansvärt svårt att bry mig, den är mest ivägen för tillfället. Den känns som en sjukt jobbig bananfluga som envisas med att flyga 4 centimeter framför mitt ansikte hela tiden, den stör min mening med livet. Mcflying. That's what we're meant to be doing. I England skall jag vara, mina fötter står inte så fast på svensk mark, känner hur jag emellanåt tappar fästet för en stund, flyter, för att sedan dunsa rakt ner i marken och slå mig lite. Verkligheten ger mig blåmärken. Jag vill vara omringad av härliga tjejer som känner sin plats på jorden, som har en passion. Många betydelsefulla människor finns för många mil bort alldeles för ofta. Alla borde få tilldelat en egen ö där man kan sammla alla sina loved ones, får jag storbrittanien? Mcfly för mig är inspirerande tjejer, outforskade städer, drömmar, sammhörighet, passion, musik som får mig att sätta fingret på vem jag är och vad jag vill, musik som stöttar och ger kraft; ett concept som ger klarhet och mening med livet, det är mitt fastland.


Nu skall vi äta upp våra köttbullar.