Sen är du där
Grindarna öppnas, du känner inte trycket från omvärlden, för en stund känns det som du är helt ensam i hela världen, inget annat existerar, adrenalinet pumpar till den grad att du nästan flyter ovanpå asfalten, den kvinnliga vakten säger GO! och du tar 8 kliv fram mot den lilla dörren utan någon framför eller bakom dig. För några sekunder går du helt ensam, för några små sekunder befinner du dig mitt i en venue helt ensam, står helt ensam mitt på golvet. Vakterna uppenbarar sig och du ler och hälsar, och tar sedan några stadiga kliv mot barrier. Aldrig springer du, går knappt fort. För en sekund stannar du upp och inser att det endast är du och barriern. All uppskattning i hela universum hinner skölja över dig medan du beskådar front row från ett annat perspektiv, innan du greppar tag i den så välbekanta metallen och blir återigen påmind om vad meningen med det hela är. Sen är du bara där.
Kommentarer
Trackback
